ena stunden det, andra stunden så, tredje stunden nu.
orka, fast det börjar rejält släppa och det känns
både superhärligt fast ändå sorligt på nått sätt.
eller ah inte sorligt kanske, men olustigt.
konstigt att känna så.
men så känns det vell nån gång i livet.
bra att det kommer nu och inte sen,
fast den känslan kan ju upprepas
ganska många gånger om man
tänker efter lite faktiskt.
fast det är så svårt!

eh jag bara svamlar om det första som
dyker upp i mitt huvud. jag vet inte ens vart
det kom ifrån, om jag ska vara ärlig.



puss.