kom precis hem, har vart i kyrkan och lyssnat på när dom ropar upp alla namnen på personer som har dött under hela året.
lilla mormor :( jag har inte tänkt på det speciellt mycket, men när man väl satt där och fick höra namnet så tänkte jag faktiskt på att man aldrig kan varken prata, träffa den personen nått mer. och det gjorde mig ledsen. och så tänkte jag tillbaka på begravningen, alla va så himla ledsna, det var jag såklart också, men det kom lixsom inga tårar just då. men sen när vi va ute och skulle kasta ner rosen, det var då det kom. usch, bland det värsta jag har vart med om faktiskt.
vill ännu en gång tacka för ditt stöd, du satt med och höll min hand. det bettyde oerhört mycket för mig. något jag alltid kommer att minnas !




puss.